Säsong 2014 min andra tävlingssäsong som löpare
Nu är den igång, äntligen.
Jag har haft dålig motivation dåligt med tid för att skriva något här under en längre tid men ska bli bättre nu när säsongen är igång och på något sätt är resan på allvar nu.
Träningen har gått klanderfritt sista tiden där jag lagt fokus mycket på tempo, vilket har gett resultat.
Idag var det dags för årets första lopp, jag har varit ordentligt taggad i veckan och var rädd att vara på gränsen till övertaggad. Det började inget vidare, började med att ställa mig i fel startgrupp så det var vassa armbågar och lite sick-sack i början men det var ingen vidare trängsel så det gik bra. Gick ut i ett tempo som kändes riktigt bra, fick till och med hålla igen lite för att inte idiotrusa i början, enligt klockan var det allt för snabbt enligt plan, men det kändes så bra så jag tänkte, KÖR.
Första fem gick otroligt lätt så jag ökade på tempot lite vid fem och tänkte bära eller brista. Backen uppför Filbornavägen? gick kanon så jag bara håller i, när jag kommer vid 7 så känner jag benen stumnar ordentligt, fuck tänker jag, det här är inte bra men det är "bara" 3 kvar låt gå för det. En kilometer senare släpper det och då öser jag allt som finns kvar in mot mål, när den röda bågen närmar sig infinner sig den där härliga känslan inombords, vinnarkänslan. Jag vann, jag vann över mig själv idag och det är det som räknas. Klockan stannar på 46:25. Målet var satt till 47:30 ett mål som jag visste var inom räckhåll...jag hade lite lätt drömt om att komma under 47...vilket jag klarade. Hädanefter kommer jag fortsätta springa mot mina drömmar.
Jag har haft dålig motivation dåligt med tid för att skriva något här under en längre tid men ska bli bättre nu när säsongen är igång och på något sätt är resan på allvar nu.
Träningen har gått klanderfritt sista tiden där jag lagt fokus mycket på tempo, vilket har gett resultat.
Idag var det dags för årets första lopp, jag har varit ordentligt taggad i veckan och var rädd att vara på gränsen till övertaggad. Det började inget vidare, började med att ställa mig i fel startgrupp så det var vassa armbågar och lite sick-sack i början men det var ingen vidare trängsel så det gik bra. Gick ut i ett tempo som kändes riktigt bra, fick till och med hålla igen lite för att inte idiotrusa i början, enligt klockan var det allt för snabbt enligt plan, men det kändes så bra så jag tänkte, KÖR.
Första fem gick otroligt lätt så jag ökade på tempot lite vid fem och tänkte bära eller brista. Backen uppför Filbornavägen? gick kanon så jag bara håller i, när jag kommer vid 7 så känner jag benen stumnar ordentligt, fuck tänker jag, det här är inte bra men det är "bara" 3 kvar låt gå för det. En kilometer senare släpper det och då öser jag allt som finns kvar in mot mål, när den röda bågen närmar sig infinner sig den där härliga känslan inombords, vinnarkänslan. Jag vann, jag vann över mig själv idag och det är det som räknas. Klockan stannar på 46:25. Målet var satt till 47:30 ett mål som jag visste var inom räckhåll...jag hade lite lätt drömt om att komma under 47...vilket jag klarade. Hädanefter kommer jag fortsätta springa mot mina drömmar.