Ta vara på livet..
..er själva och dom ni älskar.
I tisdags var jag med om vad många bara ser på tv.
Klockan var strax före 8:00 och jag befann mig på jobbet och morgonen hade börjat väldigt bra, helt plötsligt ringer min privata telefon och det var ett nummer som jag inte kände igen, skumt tänkte jag men beslutade mig för att svara i alla fall och i andra ändan var en tjej som lät väldigt uppstressad, till slut lyckas hon få fram att min fru hade krockat. Jag fattade först inte vad hon sa men snabbt kom det över mig vad som hade hänt och jag rusade iväg och kastade mig i bilen för att köra till olycksplatsen.
Så många tankar som for genom mitt huvud genom bilfärden som tar max 12 minuter, jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv det har aldrig varit så långt att köra sträckan från mitt jobb till olycksplatsen på dryga milen. Och när jag långt om länge kommer fram och i dimman ser dom blixtrande blåljusen så brast allt, då inser jag vad som kan ha hänt, jag kastar in bilen till kanten och hoppar ut och springer fram för det känns som det går snabbare. Bakom brandbilen som står och blockerar vägen får jag se detta vrak till vad som en gång var en bil så var jag säker på att jag för sista gången sett den jag älskar mest av alla, Men när jag kommer runt bilen så ser min fru mig och hon skiner upp och säger -Hej älskling! Hon är lika vacker som när jag såg henne senast.
Jag blev genast lite lugnare och en brandman tar han om mig och berättar vad som händer på platsen och vad som kommer ske.
Transport till Helsingborgs lassaret och efter undersökning och röntgen så får vi beskedet att inga allvarliga skador finns, jag blir otroligt lättad och vi får åka hem och vila upp oss.
Så snälla ni som läser detta. Bromsa upp lite ibland och värdesätt det ni har njut av tillvaron med er nära och kära och familj. Det går så oerhört fort från total lycka till hela ens värld slås i kras!
