resanmotettmarathon.blogg.se

En gammal klyscha som den positive brukar dra på med, så även jag!

Jag känner en riktigt stor portion positiv laddning inför löparåret 2014. Jag har funderat ut lite mål som jag kommer sikta på och jag har lagt om väldigt lågt bara för att jag inte ska bränna mig igen och skada mig illa.

Året har börjat  mycket bra två dagar är passerade och lika många träningspass är avklarade, två korta lugna pass enbart för att få igång benen. Än så länge känner jag inte något i låret överhuvudtaget, vilket  känns så jäkla bra. Jag har tänkt att under Januari månad så kommer det bli många sådana pass bara för att få in löpningen i kroppen och vänja benen igen. Jag jobbar även med rehab övningarna som jag fått av sjukgymnasten.

Jag har även träffat ett gäng som spelar innebandy och det är något som jag kommer försöka att vara med på varje söndag, rolig, bra och effektiv träning.

 

En annan sak.....skägget växer, maratonskägget:)

Nu är det minsann dags att tag i träningen igen på riktigt allvar efter sista tidens tråkigheter.

Annika mår efteromständigheterna mycket bra och ska testa att gå och jobba i morgon så jag håller alla tummar att det ska funka för henne.

Ikväll var det dags för veckans träningshöjdpunkt, Helsingborg Running Club. Upplägget var intervaller som såg ut så här: 30+45+60+90 sekunders intervaller med 30 sekunders joggvila, vi körde 4 sådana set. Riktigt jobbigt om ni frågar mig och jag får lite känning i låret efter min sträckning när jag kör sådan högintensiv träning, men det kändes att det behövdes för att få igång benen ordentligt.

Denna vecka kommer det nog bara bli ett pass till eftersom det är tävling på söndag, Bulltofta Brutal 7km terräng. Det känns bra att avsluta säsongen nu och börja fokusera på 2014 i god tid.

 

Kör hårt i löparspåren!!

 

..er själva och dom ni älskar.

 

I tisdags var jag med om vad många bara ser på tv.

Klockan var strax före 8:00 och jag befann mig på jobbet och morgonen hade börjat väldigt bra, helt plötsligt ringer min privata telefon och det var ett nummer som jag inte kände igen, skumt tänkte jag men beslutade mig för att svara i alla fall och i andra ändan var en tjej som lät väldigt uppstressad, till slut lyckas hon få fram att min fru hade krockat. Jag fattade först inte vad hon sa men snabbt kom det över mig vad som hade hänt och jag rusade iväg och kastade mig i bilen för att köra till olycksplatsen.

Så många tankar som for genom mitt huvud genom bilfärden som tar max 12 minuter, jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv det har aldrig varit så långt att köra sträckan från mitt jobb till olycksplatsen på dryga milen. Och när jag långt om länge kommer fram och i dimman ser dom blixtrande blåljusen så brast allt, då inser jag vad som kan ha hänt, jag kastar in bilen till kanten och hoppar ut och springer fram för det känns som det går snabbare. Bakom brandbilen som står och blockerar vägen får jag se detta vrak till vad som en gång var en bil så var jag säker på att jag för sista gången sett den jag älskar mest av alla, Men när jag kommer runt bilen så ser min fru mig och hon skiner upp och säger -Hej älskling! Hon är lika vacker som när jag såg henne senast.

Jag blev genast lite lugnare och en brandman tar han om mig och berättar vad som händer på platsen och vad som kommer ske.

Transport till Helsingborgs lassaret och efter undersökning och röntgen så får vi beskedet att inga allvarliga skador finns, jag blir otroligt lättad och vi får åka hem och vila upp oss.

 

Så snälla ni som läser detta. Bromsa upp lite ibland och värdesätt det ni har njut av tillvaron med er nära och kära och familj. Det går så oerhört fort från total lycka till hela ens värld slås i kras!

 

 

 

Eller kanske skulle man skrivit av första året som löpare!

Jag anser att första året som löpare är avslutat, det återstår förvisso ett lopp men jag är inte hundra på att jag kommer genomföra det.

Jag är så otroligt nöjd med mitt första år som löpare, och min utveckling. Träningarna med Helsingborg Running Club är otroliga Markus V är verkligen otroligt grym coach!

 

För drygt ett år sedan när jag blev "biten" och reggade mig på jogg.se så satte jag upp ett mål att jag skulle springa Lidingöloppet 2013, en ganska tuff utmaning som jag faktiskt var rädd att jag inte skulle klara av, men jag var tvungen att ha ett tufft mål att jobba mot för att klara av dom passen som bara är skitiga, tråkiga och urusla. Jag har under resans gång tvivlat många gånger och det satt långt inne att anmäla sig men anmäälan trillade till slut in och det fanns ingen återvändo. Träningen började flyta på riktigt bra under sommaren och preics när jag gick in i ett skede där jag skulle köra riktigt tufft skadade jag mig som innebar ingen löpning på 1½ månad, där gick Lidingö åt helvete tänkte jag. Men tack vara en grym sjukgymnast och pepp från många olika håll men främst från min underbara fru som varit ett fantastiskt stöd under hela året men främst under skadan gick min rehab träning klockrent (har nog bra läkekött). Efter många om och men var det dags för start i Lidingöloppet 2013, jag var inte speciellt nervös mest orolig över att det skulle gå åt fanders men när vi väl kom iväg så kändes det bra, loppet är sinnessjukt tufft och när upploppet kommer och man tar i med dom där sista krafterna man hittar någonstans i slutet, kollar i publiken för att se om man känner någon och där står ens älskade och hejjar för fullt och mållinjen passeras, den känslan är obeskrivlig. Jag blev så jävla glad, så jävla nöjd och så otroligt jävla stolt så jag kunde inte annat än att bryta ihop lite. Folk var så otrligt nöjda glada och en del grät en del skrek en del spydde. Jag råkade gå in i en Göteborgare och han kramade bara om mig och till slut utbrast han högt och ljudligt med armarna ut i luften -ALLA HÄR ÄR SÅ JÄVLA BRA!! Det är utan videra mitt bästa löparminne 2013.

 

Kör en liten lista här med tillbakablickar från året som gått:

Mars Seedings lopp PB på 10km och årets första lopp

Maj Springtime stadslopp i Helsingborg 10km PB

Maj Göteborgsvarvet 21km otroligt jobbigt pga värmen och ett pajjat knä.

Maj/Juni Änglamilen 5km terräng riktigt roligt lopp

Juni Varbergsloppet 10km lättlöpt lopp utmed havet PB

Augusti Vikenvarvet 10km dåligt lopp som slutade katastrofalt, också här otroligt varmt.

September Lidingöloppet 30km årets utmaning som gick bättre än förväntat.

 

Nu är det dags att ladda upp för nästa års stora utmaning Helsingborg Marathon, och jag är inte ett dugg orolig, utan jag ser fram, nästan lite otåligt mot det.

Det kommer bli många lopp före det och målen är satt väldigt högt vissa och jag tror inte att jag kommer klara av att nå dom, men inget är omöjligt, jag vet att jag är på god väg! 2014 ska bli ett fantastiskt löpar år med minst lika många härliga minnen som det året som gått!!

 

Tack för all pepp och support jag fått, och välkomna att följa med på min resa mot Helsingborg Marathon 2014!

 

Körde idag ett pass på 5km, jag lovade mig själv före att det ska inte bli mer hur bra det än känns. Tog det mycket lugnt i början för att sista tre försöka få tempo igen, jag har känt sista tiden att tempot har fallerat mycket pga mitt skadeuppehåll. Löpet kändes bättre än väntat, kände inget av låret alls trots att jag lyckades pressa mig en bit under 5 minuter km. Det ska bli kul att se hur det känns nu när man kallnar lite i kroppen.

 

Nu kommer jag hålla ett par dagars vila, eventuellt blir det en kortare  runda på lördag! Ska vara noga med vilan nu tills jag inte har några som helst känningar i låret längre.

Jag har verkligen fått en knäpp på näsan av denna skadan att vila lönar sig, vila bygger upp. Även om det är tråkigt så är det nödvändigt!

Körde ett rejält pass med Helsingborg Running Club i måndags, det är ett riktigt härligt gäng att springa med. >I måndags var det stations träning, första stationen springa uppför trapporna till utegymmet i  Pålsjö skog under 12 minuter, trappan är nästan hundra steg lång under tre sektoner. Andra stationen 60 meters rusher med joggvila också detta under 12 minuter, efter detta så kände ag att det började dra lite i låret igen så jag klrv av med stor besvikelse.

 

Kommer inte köra jätte mycket löpning nu dom kommande veckorna före Bulltofta Brutal, blir mest styrka och lättare löppass.

 

Hur som så träningen i måndags var sjukt kul med alla som peppade och skrek på varandra sådant behövs under sådanhär träning för att man ska få ut max,

Riktigt skoj, så jag hoppas inte att det är något allvarligt med låret igen utan att jag kan vara med på måndag 19.00 vid utegymmer i Pålsjö skog igen:)

 

 

Två dagar efter Lidingöloppet och man börjar fundera på om säsongen är slut om man sa börja fokusera på 2014. Alltså det hade varit jäkligt kul med ett lopp till var tanken igår kväll.

Jag satt och försökte hitta något trevligt lopp men det är inte lika lätt nu vid denna tiden på året som det är på vårkanten. Men efter lite sökande hittade jag ett lopp som passade utmärkt Bulltofta Brutal 27/10 ett terrängopp även detta. Beskrivningen på banan lyder: "Bansträckning på 7km, 90% terräng, 10%stig, gräs eller grusgång, ca 100 meter i grund bäck att forcera, simkunnighet är INTE ett krav, 110% underbar naturupplevelse"

Ett sådant lopp kan man ju bara inte missa. Jag hade tänkt mig att försöka hitta ett stadslopp på antingen 5 eller 10 km men det får bli detta och det ska bli fantastiskt kul.

När detta är avklarat så har det blivit 8 lopp denna säsongen vilket jag är otroligt nöjd med under min "första" säsong som löpare. Till nästa år ligger redan fyra anmälningar inne Seedningslopp till gbg varvet, springtime, gbg varvet och Helsingborg Marathon.

 

Nästa år kommer bli otroligt kul!!

YES!!

Jag klarade det, och jag är så jävla nöjd, glad oh stolt!

Jag ska helt ärligt erkänna nu att det har varit väldigt många stunder som jag tvivlade på att det inte skulle gå vägen, jag var rädd för skadan, jag var rädd för mina dåliga förberedelser.

När jag satte mig på pendeltåget från Solna in mot centralen så var det med en skräckblandad förtjusning. På T-banan ut mot Ropsten märktes det tydligt att något var på gång klädseln på folk blev mer och mer idrottsmässig. Det är roligt att betrakta folk inför ett sådant här evenemang, vissa skrattar avslappnat vissa ser vettskrämda ut och vissa har nästan något mordiskt i blick. Själv vill jag nog placera mig i skaran vettskrämd.

Väl framme vid startplatsen i väldigt god tid så började det ändå infinna sig ett lugn i kroppen som var väldigt behagligt. Jag kollade in dom första startgrupperna när dom drog iväg och då kom tävlingsnerverna och jag ville bara ge mig iväg. Drog mig undan och började ladda lite med musik och förberedde mig inför loppet.

 

Strax före 14:00 står jag på startlinjen, någonstans i mitten av startfältet som var enormt kändes det som.

Och rätt va det var så gick det efterlängtade startskottet och tusentals löpare gav sig in i ett rent helvete:)

 

Första två kilometrarna gick i snigelfart och det gick verkligen inte ta sig fram sedan blev fältet lite mer utdraget och det var lite lättare att passera. Upp till 15 kilometer flöt det på otroligt bra för mig, och jag kände mig otroligt pigg, bättre än förväntat. När vi passerade Lidingövallen vid 8km och folk står så nära och hejjar på är en häftig känsla och man får så otroligt mycket energi av det. Vid 15km började det kännas lite i benen och jag bestämde mig för att ta det något lite lugnare för att orka hela vägen, klokt val! Här börjar helvetet det är en dryg mil som är så otroligt jobbig så det går inte med ord att beskriva hur tufft det är, man måste själv uppleva det. Och vid 20 kilometer kändes det för mig som att det inte fanns mer att ge så sista milen blev en del gående uppför backar. Men jag försökte löpa så mycket det bara gick. Låren började krampa och jag fick stanna vid flera tillfällen och sträcka ut mig, och så många med mig. När jag kommer till abborrebacken vid 25km och ser denna stigning så känns det så jävla skönt jag gick förvisso nästan hela och väl uppe så kändes det som resan hem skulle bli ganska behaglig känslan vad: Jag har klarat Lidingöloppet 2013!!

En stigning kvar och sedan var det utför in mot mål.

Och den känslan när man kommer in på upploppet och tömmer ut den sista lilla raft man har är enorm, jag får se min älskade fru stå vid sidan och hejja och vinka, det är det sista energi tillskottet. När mållinjen bröts Knyter jag båda händerna och vrålar ut min glädje. Sedan kommer känslorna och jag är nära att totalt bryta ihop. Det gör så otroligt ont i hela kroppen men det finns inget som skulle stoppa mig att göra om det. Folk går och grattat och klappar om varandra i målområdet det är sådan löparglädje, som bara en löpare kan förstå.

 

Mina förberedelser var sämsta tänkbara men det gick och jag är otroligt nöjd hela loppet finns HÄR

Jag vill även passa på att tacka alla som på någotsätt sporrat mig inför detta. Jag nämner ingen så glömmer jag ingen.

 

Jag ser redan fram emot Helsingborg Marathon nästa år och nu är det full fokus på det! Nu ska bara träningsvärken lägga sig något så börjar vi uppladdningen och min resa mot ett Marathon!!

 

 

 

Då var sista besöket hos sjukgymnasten avklarat. Hon sa att allt såg jättebra ut och vi har tejpat om låret inför lördag nu. Dock fick jag mig ett varningens finger om att det finns en ganska stor risk att det kommer gå upp igen, jag är fullkomligt medveten om att det kan göra det och jag blir nästan förvånad om det inte gör det. Jag har precis varit ute på en lite längre runda (här finner ni rundan i sin helhet) 8km blev det + 4km PW med hunden före, tanken med detta löpet var att jag skulle få upp tävlingstempo i benen och det klarade jag av, tempo är nog det jag tappat mest under mitt skade uppehåll.

 

Men på lördag är det inte tempot som är det viktigaste för mig, det viktigaste är att ta mig i mål och förhoppningsvis göra det hel. Men att stå där utmattad, trött, slut med värk i hela kroppen kommer få mig att känna mig som en vinnare!

 

Alla som läser och ska springa på lördag till er säger jag: LYCKA TILL och fuck off nu kör vi :)

Jag hoppas att jag blir det i morgon. Igår var jag ute på en runda om dryga 5km i klassiskt skånskt höst väder, vilket vill säga att halva sträckan gick i kraftig motvind. Det var även första rundan som jag sprang otejpad och allt gick planenligt tror jag har kommit rätt på det inför lördagens prövning.

 

Imorgon är det återigen dags för ett besök hos sjukgymnasten på AktivFysio och jag hoppas verkligen innerligt att hon nämner ordet som rubriken heter.

Var lite sugen på att köra in till Helsingborg ikväll och köra ett pass med Helsingborg Running Club men jag tog mitt förnuft till fånga och beslutade att det får vänta, jag förbereder mig på min insprungna väg..

 

Återkommer i morgon med rapport från sjukgymnasten..